Mormor och jag busar vid en jättestor sten som finns i Askersund.
Från början ville jag absolut inte sitta på min springcykel, istället höll jag i den och gick/sprang bredvid. När jag kom hem från landet så kunde jag helt plötsligt sitta på den också. Så någon nytta gjorde det alltså att bara gå bredvid.
På min farbror M's kalas blåste pappa upp en låååång ballong med bara ett andetag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar