1 november blev jag 2,5 år. Det är stort och det betyder att jag är stor. Fast bara ibland och när jag vill. Då låter det ungefär så här: Binten bill, Binten kan, Binten låna, Binten löla tälv.
Det tycker mamma och pappa är helt okej för det mesta, det är värre när jag med gällig röst låter på det här viset: Binten kan inte, bill inte, luuuuuta, bääääääja, Binten inte toooova bill titta teve.
Jag ville absolut sova i mamma och pappas säng och som de bra föräldrar de är orkade mamma och pappa inte tjafsa om det. På andra sidan sängen sussar pappa och när mamma kom in och skulle lägga sig möttes hon av den här synen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar