28/4
Besök hos specialmödravården på Sös. Orsaken till besöket var min havandeskapsförgiftning som upptäcktes ungeför 2 veckor tidigare.
Läkaren beslöt sig för att lägga in mig för att kunna hålla koll på mina värden och på hur bebisen mådde.
Fick åka hem och hämta lite saker. Såg kameran hemma på bordet och tänkte att det kunde vara roligt att ta en bild på rummet där jag skulle ligga.
Mår hyffsat och värdena är okej. Bebisen mår bra.
29/4
Allting flyter på. Får samla urin för att kolla läckage av protein. Kissar tydligen väldigt lite och det var inte bra. Får fylla i en lista med allt jag dricker och hur mycket jag kissar.
Får reda på att vi ska få göra ett tillväxtultraljud dagen efter, det är standard vid havandeskapsförgiftning för att se så att bebisen får tillräckligt med näring där inne.
30/4
Vid 11 tiden går vi ner och gör ultraljud. Kul att se lillen igen. Tidigare ul har visat att han är stor, men tydligen har havandeskapsförgiftningen påverkat honom mer än mig. Nu är han liten för tiden, beräknas väga ca 2400 g och i v.37 är genomsnittet ca 3000 g. Känns inte alls så roligt att han växer dåligt. Men han mår iaf bra.
Tillbaka på avdelningen får jag vätskedrivande, efter det kan jag knappt hålla mig tills jag kommer till toan.
Eftersom att allting ändå ser okej ut ber jag att få permis för att se på majbrasan. Får okej av läkaren och så åker vi. Först till Rönninge där Dennis familj är och hälsar på. Sen åker vi till Alby och brasan. Träffar Fanny och Henrik med familj. Kul men jag mår sådär, trött och hängig.
Vi bestämmer att Dennis ska sova kvar på avdelningen så han slipper åka fram och tillbaka.
1/5
Straxt innan 5 på morgonen kommer det slem och lite blod när jag ska kissa. Eftersom jag fortfarande samlar urin så ringer jag efter undersköterskan. Hon tror det kan vara slemproppen och ber mig ringa på klockan om det är något. Ungefär 5:10 blir jag illamående och rusar till toan. Men istället för att kräkas så tror jag att jag kissar på mig. För varje kräkning så kommer det ut på golvet istället för i toan. Ringer på klockan igen. Barnmorskan kommer in och frågar om det inte kanske är vattnet som gått? Nej nej säger jag, jag ska inte föda barn ännu. Hon ber mig ringa igen om jag får värkar.
Straxt därefter börjar jag känna små värkar, men inget allvarligt.
Vid 5:50 ringer jag på klockan igen för nu gör det rätt så ont och värkarna kommer regelbundet. Får en liten tablett. Ska höra av mig. Genomlider en hel del onda värkar innan den nya barnmorskan kommer in.
7:30 gör det förbaskat jävla ont och barnmorskan sitter och ber mig att andas ordentligt. Så fan heller, gör as ont. Men eftersom hon envisas så lyssnar jag tillslut. En verkligen jättetrevlig tjej som småpratar och skojar med oss. Här nånstans ringer jag till mina föräldrar och säger att det är på G.
08:15 Åker jag i rullstol till förlossningen, inte en så härlig upplevelse med onda onda värkar. Tycker lite synd om personerna vi mötte på vägen.
Kommer till förlossningen och träffar barnmorskan och undersköterskan som ska vara med. Trevliga och gulliga. Illamående igen och den här gången kommer det iaf nåt från rätt håll. Blir kopplad till ctg, men ringer efter en stund för det gör så himla ont. Barnmorskan kollar och ser att jag är öppen 9-10 cm, då är kl 8:40.
9:25 börjar krystvärkarna. Det var skönt tyckte jag för då kunde jag nästan krysta bort smärtan. Fick mycket beröm för att jag var så duktig på att krysta (antar de säger det till de flesta hehe) men ärligt talat så var jag bara tvungen att följa med i vad kroppen ville.
9:50 säger barnmorskan: Nu är kl 10 i 10, föds han innan eller efter? Föds han innan vill vi ha tårta. Sen skrattar hon och säger att hon förstås skojar. Dennis säger att han fixar det. 3 minuter senare får jag syrgas för att fosterljuden sjunkit lite. Barnmorskan säger att hon kanske måste klippa vid nästa värk för att bebisen ska komma ut, men det behövs inte.
09:58 föds Vincent. Dennis lovar att återkomma med tårta. Lillen mår lite kasst och Dennis får följa med till barnrummet där Vincent får hjälp med att suga rent och syrgas. han är 10 min när jag får hålla honom första gången. Åh herregud, så skum känsla. Han är så liten att jag är rädd att han ska gå av!
Jag sprack ingenting, konstigt med tanke på att det gick så fort tyckte barnmorskan.
Att Dennis knappt är nämd under förlossningen är för att allting gick så fort att jag inte ville veta av honom. Han fick sitta bredvid och prata lite och ge mig en klapp och puss då och då.
Han filmade precis när Vincent föddes, det var väldigt häftigt att titta på efteråt.
Ang. tårtan så åkte Dennis och köpte en tårta till förlossningen och en till avdelningen. De blev jätteglada och överaskade.
Vincent vägde 2340 g, var 47 cm lång och huvudet var 34 cm. På bilden är han ca 2 timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar